KAPITEL 8-mess
"Sanning." Sa Justin, men från Chaz' och Ryans munnar hörde man bara. "Host, fegis." Justin blängde på dem, för att sedan återgå med blicken på Hannah.
"Säg det bästa med Sele..." Sa hon och kollade på Justin.
"Serously, kom du inte på något bättre?" Frågade Justin. Och vi andra höll med, Hannah brukade vara den som gillade att retas med folk.
"Jag var inte klar än, Säg det bästa med Selena. Samt den värsta med henne." Nu förstog jag. Hannah hade nämigen sagt innan vi gick hit att hon inte rikgtig gillade Selena, dock sa hon aldrig varför.
"Men de kan jag ju inte göra!" Protesterade han. "Det är ju elakt."
"Vem sa att den här leken var snäll? Säg det bara."
"Okej då.." Mumlade han. "..bästa:.. Uhm... Hon är snäll, och så. Sämsta: Hon blir lätt avundsjuk, bossar. med mera."
"Säg det bästa med Sele..." Sa hon och kollade på Justin.
"Serously, kom du inte på något bättre?" Frågade Justin. Och vi andra höll med, Hannah brukade vara den som gillade att retas med folk.
"Jag var inte klar än, Säg det bästa med Selena. Samt den värsta med henne." Nu förstog jag. Hannah hade nämigen sagt innan vi gick hit att hon inte rikgtig gillade Selena, dock sa hon aldrig varför.
"Men de kan jag ju inte göra!" Protesterade han. "Det är ju elakt."
"Vem sa att den här leken var snäll? Säg det bara."
"Okej då.." Mumlade han. "..bästa:.. Uhm... Hon är snäll, och så. Sämsta: Hon blir lätt avundsjuk, bossar. med mera."
Kapitel 7 - Party!
Jag stog ännu en gång och beundrade, utsikten den här gången. Tills jag ännu en gång blev väckt ur mina tankar. "Vi måste göra oss iordning Ally." Hannahs röst den här gången med.
Jag tog på mig ett par tunna strumpbyxor, jeans shorts och en tröja. Sminkade mig, fixade håret. knöt skorna, och plockade med min mobil, så begav vi oss mot arenan där konserten skulle vara.
Jag stog ännu en gång och beundrade, utsikten den här gången. Tills jag ännu en gång blev väckt ur mina tankar. "Vi måste göra oss iordning Ally." Hannahs röst den här gången med.
Jag tog på mig ett par tunna strumpbyxor, jeans shorts och en tröja. Sminkade mig, fixade håret. knöt skorna, och plockade med min mobil, så begav vi oss mot arenan där konserten skulle vara.
Konserten var awesome! Och just nu var vi på väg backstage. Jag och Hannah var helt hyper, och hoppade runt i korridoren. Men vi hade båda kommit överens om att vi skulle betee oss så normalt som möjligt.
"Där är det." Ryan pekade på en dörr med siffran 18 på och glädjetjut hördes från min och Hannahs mun. Sedan tog vi djupa andetag, innan Chaz knackade på dörren och klev in utan att bry sig om ifall någon svarade där innifrån. När vi kom in såg vi några av Niciks dansare, Selena Gomez och...
"Allyssa?" Sa Justin och var lite förvånad. Fast det förstog jag, jag är lika förvånade jag.
"Tja, bro'." Både Chaz och Ryan gick fram till Justin och gjorde något handslag följt av en slags killkram. Sedan gick Hannah fram och kramade Justin.
"What? Känner ni varandra?" Sa jag och pekade på Ryan, Chaz och Hannah, för att sedan peka på Justin. Jag vart förvirrad. Väldigt förvirrad.
"Haha, Ja." Hannah stog och flinade. "Känner NI varandra?" Frågade hon nu.
"Asså nä, Jag skjutsade hem henne förut." Svarade Justin innan jag hann öppna munnen. Hannah kollade nu på mig.
"Varför behövde han skjutsa hem dig Ally." Frågade hon nu.
"Jag hade varit barnvakt åt hans syskon, bara." Det var väll inget speciellt. "Men när kommer Nicki?" Frågade jag alla nu. Selena ställde sig upp bredvid, och jag kollade på deras nu sammanlänkade händer. "Hon mådde inget bra, men ni skulle få ta kort med henne och få autograf av henne innan vi skulle gå.." Sa Selena.
Jag och Hannah kollade på varandra lite besviket. Fast jag var ändå väldigt glad, jag hade ju ändå fått gått på en slutsåld konsert, och stått längstfram.
Vi tog körde hem till hotellet. Och i lobbyn var ingen mindre än Selena och Justin. Igen.
"Förföljer dom oss eller?" Sa jag lågt till Hannah, medans jag sneglade på Justin och Selena.
"Haha, Nää Ally. Dom bor i hotellrummet mittimot vårat." Sa hon.
"Men, va?" Lika förvirrad, som när vi va backstage.
"Ah, vi ska till deras rum senare." Sa hon som om det var normalt att vi skulle till två av världens kändaste tonåringar.
"Jaha."
Vi kom in på vårat rum, och jag la mig på sängen och andades ut. Jag var väldigt trött, och så skulle vi på kändisparty senare. Missförstå mig inte. Jag har inget emot Selena eller Justin. Men det känns bara konstigt. Jag bestämde mig för att fråga varför vi skulle till Justin och Selena.
"SAAAAMLING!" Skrek jag när jag var i hallen på rummet.
Alla kom flinades. "Har du något brev som du ska läsa upp nu?" Frågade Chaz.
"Ha-ha Chaz. Nej, Jag måste fråga en sak." Sa jag och kollade på honom, för att sedan låta blicken glida över på de andra.
"Fråga på." Sa Ryan och gjorde gest som att jag skulle börja.
"Joo, Varför ska vi till Justin Bieber, och Selena Gomez sen?" Frågade jag.
"Asså, Justin är våran bästa vän. Och Selena är hans flickvän." Sa Hannah, som om Justin hade varit vem-som-helst.
"Okej, Hur känner ni honom då?"
"Han bor i stratford, när han inte är någon annanstans för att göra sånt som kändisar gör. Och Ja, vi har varit bästavänner länge. Hannah har tillochmed varit tillsammans med honom." Sa Chaz, och när han sa det sista flinade han, och fick en armbåge i sidan av Hannah.
"Jaha, det förklarar en hel del." Sa jag fundersamt. "Vänta, Hannah, har du varit tillsammans med han?!" Hon vart generad och kollade ner i marken.
"Nu, går allt ihop! Det var Justin som gav er biljetter till konserten, va?" Sa jag nu. "Och fixade rummet?" De nickade och flinade, som om jag hade varit dum i huvudet.
"Sluta flina." Sa jag och gav de en ond blick. "Hur skulle jag kunna veta, ni sa ju inget."
"Hey! Du frågade aldrig!" Sa Ryan. Jag mummlade fram ett 'Jaja' och viftade med handen medan jag gick in i mitt och Hannahs sovrum och bytte kläder. Jag klädde inte upp mig, snarare ner. Jag satte på mig ett par mjukisbyxor, och ett linne. När jag kom ut i hallen igen så såg jag att jag inte var den enda som valde den dresscode'n. Vi gick alla över till Justin och Selenas rum, Chaz gick som vanligt in utan att vänta på svar. "CHAZ IS IN THA HOUSE!" Skrek han, men tystnade när han märkte att han märkte att han hade kommit in i ett kanske lite.. olägligt läge. De satt nämligen och kysstes. Vi stog alla och kollade på varandra i en pinsam tystnad, tills Chaz utbrast: "AWKWARD!" Och vi alla brast ut i skratt.
Selena gick och satte sin iPhone i högtalaren och vi dansade på det fulase sättet vi kunde. När två låtar hade spelats blev det inte lika kul längre, så vi stängde av musiken och pressade ner oss alla i sängen. Hannah kom med ideén att vi kunde köra sanning och konsekvens. Och vi andra var självklart på den ideén. Justin gick och ringde från hotelltelefonen. "Vem ringer du, Justin?" Frågade Selena och log kärleksfullt mot honom.
"Roomservice, jag har ingen flaska." Han flinade mot alla oss andra.
"Tror du verkligen de kommer att ge dig en tom flaska?" Frågade jag och höjde på ena ögonbrynet. Jag hann inte få något svar innan han pratade i telefonen igen.
"Ja, jag skulle vilja ha en tom flaska. Rum 2143, Justin Bieber" Han flinade när han sa den sista meningen. Antagligen för att hotellet skulle hitta sin tomma flaska när han sa vad han hette. "Ja du, Allyssa. Jag tror att de kommer de." Flinade han medans han blinckade med ena ögat.
"Ha-Ha."
Flaskan kom upp, och vi satte oss i en ring på golvet. Chaz började snurra på flaska, den kom på Hannah. "Sanning eller konsekvens?"
"Konsekvens." Sa Hannah, och kollade undrandes på Chaz.
"Kyss... Justin." Han flinade. Han visste nog vilken reaktion både Hannah, Justin och Selena skulle få.
Hannah protesterade inte utan kröp fram till Justin och kysste honom. Medans hon gjorde de inspekterade Selena Justin. Selena var verkligen inte glad över Chaz' val av konsekvens.
Nu var det Hannahs tur att snurra, hon snurrade flaskan och den hamnade på... Justin. "Sanning eller konsekvens?"
"Sanning." Sa Justin, men från Chaz' och Ryans munnar hörde man bara. "Host, fegis." Justin blängde på dem, för att sedan återgå med blicken på Hannah.
"Säg det bästa med Sele..." Sa hon och kollade på Justin.
"Serously, kom du inte på något bättre?" Frågade Justin. Och vi andra höll med, Hannah brukade vara den som gillade att retas med folk.
"Jag var inte klar än, Säg det bästa med Selena. Samt den värsta med henne." Nu förstog jag. Hannah hade nämigen sagt innan vi gick hit att hon inte rikgtig gillade Selena, dock sa hon aldrig varför.
"Men de kan jag ju inte göra!" Protesterade han. "Det är ju elakt."
"Vem sa att den här leken var snäll? Säg det bara."
"Okej då.." Mumlade han. "..bästa:.. Uhm... Hon är snäll, och så. Sämsta: Hon blir lätt avundsjuk, bossar. med mera."
Hur kommer Selena reagera? ;)
Kom ihåg att kommentera!
//Lovisa
Kapitel 6 - Surprise.
Kapitel 6 - Surprise.
"Hur gick det då?" Jag hoppade till och vände mig om och såg att det var mamma som skrämde mig.
"Jodå, det gick väl bra." Jag hängde av mig jackan på kroken.
"Vem var det som skjutsade hem dig?" Åh, nu skulle förhöret börja igen. Mamma var alltid nyfiken, om man kunde kalla det de.
"Barnens bror, Justin." Sa jag, hon mumlade ett "Jaha.." och gick sedan iväg till sitt sovrum.
Jag böjde mig ner för att knyta upp skorna, när helt plötsligt min mobil började ringa. 'Hannah' lyste på skärmen.
"Hallå?" Svarade jag.
"Ally, du måste möta oss i parken! Vi måste säga en sak!"
"Kan ni inte säga det på tellefon, jag är trött och vill sova.." Gnällde jag, som en 5åring.
"Kom nu!" Sa hon snabbt och la på, så jag inte kunde protestera.
Jag gick över till Ryan på två minuter. Knackade på och dörren flög upp.
"Kom." Hannah drog in mig i vardagsrummet, innan jag själv hann reagera. Och i rummet stog Chaz och Ryan och flinade.
"Vad var ni inte kunde säga på tellefon." Frågade jag trött. Klockan var liksom kvart över 11 och jag hade varit barnvakt hela dagen.
"Vad gör du nästa helg Ally?" Hannah såg ut som om hon skulle spricka av glädje.
"Inget, I guess."
"Jo, Du ska nämligen till London (i Kanada) på konsert" Sa hon fortfarande så där glatt.
"Konsert, vaddå för konsert?" Nu vart jag helt plötsligt lite piggare.
"NICKI MINAJ!" Skrek hon.
"Du skojar?!" Skrek jag tillbaka. Både jag och ääääälskade Nicki Minaj. Men vi båda trodde, nej visste, att alla biljetter var slut. Eller helt enkelt kostade en förmögenhet.
"NEJ Iiiiiiiiiih" Vi gjorde båda små glädje skutt.
"Men, hur? Alla biljetter var ju slut?" Frågade jag.
"Vi har våra kontakter." Sa hon lite mystiskt. "Nej, men seriöst. Våran kompis hade fyra stycken som vi fick. PLUS EN NATT PÅ FEM STJÄRNIGT HOTELL." Vi gjorde små glädje skutt igen. Jag var så glad att jag inte orkade bry mig om vem den hemliga kompisen var.
"Men Ryan och Chaz. Ni gillar ju inte Nicki?" Frågade jag, fundersamt.
"Nä, Men vi går iallafall. Annars kommer vi inte backstage." Sa Ryan och ryckte på axlarna. Jag höll på att ramla ihop. Sa de verkligen Backstage?
"Backstage. Back-freaking.stage?!" Frågade jag och kollade på dem alla. ".. Är ni seriösa?" Jag stog säkert med vid öppen mun.
Båda Chaz och Ryan Skrattade åt mig. Dock brydde jag mig inte, Jag älskade Nicki Minaj.
"Nope, De var allt. Fast det kommer nog vara flera kändisar backstage än bara Nicki Minaj..." Hannah och Allys glädjeskutt och skrik.
"Det här är inget skämt va?" Frågade jag. Jag visste att alla tre var praksters.
"No, Totally serious." Sa Hannah och visade biljetterna. Front row.
Ett 'iiiiiiih' slank ur min mun. Ryan och Chaz skrattade år mig.
Nästa Fredag.
Jag bar ut min väska till Ryans bil som stog parkerad på trottaren utanför mitt hus, Chaz hjälpte mig att lägga in den i bakluckan på bilen. Sedan gick vi och satte oss i bilen, Chaz i framsätet, Ryan bakom ratten, och jag i baksätet. Sedan åkte vi och hämtade Hannah. Vi var verkligen taggade för konserten. Så vi satte i Nicki Minaj skivan på hög volym, och dansade så gott vi kunde i bilen. Vilket inte var en vacker syn, så alla brast utt i skratt, och så var det hela vägen till London.
När vi kom fram och hade gått ur bilen, så satte jag solbrillorna på huvudet och bara kollade upp på hotellet. Wow. Jag har aldrig varit på ett så stort hotell förut. det var säkert 50 våningar. Vi gick in i lobbyn och Ryan och Chaz gick för att checka in. Jag stog och beundrade hotellet innifrån den här gången, till jag väcktes ur mina tankar av ett "Kom nu Ally!" Hannahs röst. Vi kom in i hissen, Chaz tryckte på våning 51. Oh my gosh. Det fanns 57 våningar, och vi bodde nästan på översta våningnen. Vem är deras hemliga vän egentligen?
"Är eran vän mång-miljonär eller?" Frågade jag förvånat.
Dom bara skrattade. "Kind of."
Våning 51, vi kom in till vårat rum. Jag och Hannah sprang och tog det sovrummet med fönster ut mot staden. Jag stog ännu en gång och beundrade, utsikten den här gången. Tills jag ännu en gång blev väckt ur mina tankar. "Vi måste göra oss iordning Ally." Hannahs röst den här gången med.
Jag tog på mig ett par tunna strumpbyxor, jeans shorts och en tröja. Sminkade mig, fixade håret. knöt skorna, och plockade med min mobil, så begav vi oss mot arenan där konserten skulle vara
"Haha, ta de lungt. Jag bara skojade, Justin." Den här gången var det jag som flinade.
"Ha-Ha." Sa han medan han parkerade bilen ute vid trottoaren utanför mitt hus.
"Haha, hejdå Justin. Och tack för skjutsen." Jag knäppte upp bältet och gick ur bilen.
"Hur gick det då?" Jag hoppade till och vände mig om och såg att det var mamma som skrämde mig.
"Jodå, det gick väl bra." Jag hängde av mig jackan på kroken.
"Vem var det som skjutsade hem dig?" Åh, nu skulle förhöret börja igen. Mamma var alltid nyfiken, om man kunde kalla det de.
"Barnens bror, Justin." Sa jag, hon mumlade ett "Jaha.." och gick sedan iväg till sitt sovrum.
Jag böjde mig ner för att knyta upp skorna, när helt plötsligt min mobil började ringa. 'Hannah' lyste på skärmen.
"Hallå?" Svarade jag.
"Ally, du måste möta oss i parken! Vi måste säga en sak!"
"Kan ni inte säga det på tellefon, jag är trött och vill sova.." Gnällde jag, som en 5åring.
"Kom nu!" Sa hon snabbt och la på, så jag inte kunde protestera.
Jag gick över till Ryan på två minuter. Knackade på och dörren flög upp.
"Kom." Hannah drog in mig i vardagsrummet, innan jag själv hann reagera. Och i rummet stog Chaz och Ryan och flinade.
"Vad var ni inte kunde säga på tellefon." Frågade jag trött. Klockan var liksom kvart över 11 och jag hade varit barnvakt hela dagen.
"Vad gör du nästa helg Ally?" Hannah såg ut som om hon skulle spricka av glädje.
"Inget, I guess."
"Jo, Du ska nämligen till London (i Kanada) på konsert" Sa hon fortfarande så där glatt.
"Konsert, vaddå för konsert?" Nu vart jag helt plötsligt lite piggare.
"NICKI MINAJ!" Skrek hon.
"Du skojar?!" Skrek jag tillbaka. Både jag och ääääälskade Nicki Minaj. Men vi båda trodde, nej visste, att alla biljetter var slut. Eller helt enkelt kostade en förmögenhet.
"NEJ Iiiiiiiiiih" Vi gjorde båda små glädje skutt.
"Men, hur? Alla biljetter var ju slut?" Frågade jag.
"Vi har våra kontakter." Sa hon lite mystiskt. "Nej, men seriöst. Våran kompis hade fyra stycken som vi fick. PLUS EN NATT PÅ FEM STJÄRNIGT HOTELL." Vi gjorde små glädje skutt igen. Jag var så glad att jag inte orkade bry mig om vem den hemliga kompisen var.
"Men Ryan och Chaz. Ni gillar ju inte Nicki?" Frågade jag, fundersamt.
"Nä, Men vi går iallafall. Annars kommer vi inte backstage." Sa Ryan och ryckte på axlarna. Jag höll på att ramla ihop. Sa de verkligen Backstage?
"Backstage. Back-freaking.stage?!" Frågade jag och kollade på dem alla. ".. Är ni seriösa?" Jag stog säkert med vid öppen mun.
Båda Chaz och Ryan Skrattade åt mig. Dock brydde jag mig inte, Jag älskade Nicki Minaj.
"Nope, De var allt. Fast det kommer nog vara flera kändisar backstage än bara Nicki Minaj..." Hannah och Allys glädjeskutt och skrik.
"Det här är inget skämt va?" Frågade jag. Jag visste att alla tre var praksters.
"No, Totally serious." Sa Hannah och visade biljetterna. Front row.
Ett 'iiiiiiih' slank ur min mun. Ryan och Chaz skrattade år mig.
*Hugin' Chaz/Ryan*
Nästa Fredag.
Jag bar ut min väska till Ryans bil som stog parkerad på trottaren utanför mitt hus, Chaz hjälpte mig att lägga in den i bakluckan på bilen. Sedan gick vi och satte oss i bilen, Chaz i framsätet, Ryan bakom ratten, och jag i baksätet. Sedan åkte vi och hämtade Hannah. Vi var verkligen taggade för konserten. Så vi satte i Nicki Minaj skivan på hög volym, och dansade så gott vi kunde i bilen. Vilket inte var en vacker syn, så alla brast utt i skratt, och så var det hela vägen till London.
När vi kom fram och hade gått ur bilen, så satte jag solbrillorna på huvudet och bara kollade upp på hotellet. Wow. Jag har aldrig varit på ett så stort hotell förut. det var säkert 50 våningar. Vi gick in i lobbyn och Ryan och Chaz gick för att checka in. Jag stog och beundrade hotellet innifrån den här gången, till jag väcktes ur mina tankar av ett "Kom nu Ally!" Hannahs röst. Vi kom in i hissen, Chaz tryckte på våning 21. Oh my gosh. Det fanns 27 våningar, och vi bodde nästan på översta våningnen. Vem är deras hemliga vän egentligen?
"Är eran vän mång-miljonär eller?" Frågade jag förvånat.
Dom bara skrattade. "Kind of."
Våning 21, vi kom in till vårat rum. Jag och Hannah sprang och tog det sovrummet med fönster ut mot staden. Jag stog ännu en gång och beundrade, utsikten den här gången. Tills jag ännu en gång blev väckt ur mina tankar. "Vi måste göra oss iordning Ally." Hannahs röst den här gången med.
Jag tog på mig ett par tunna strumpbyxor, jeans shorts och en tröja. Sminkade mig, fixade håret. knöt skorna, och plockade med min mobil, så begav vi oss mot arenan där konserten skulle vara.
Kort kapitel, men, men..Vi hade lite fantasi brist ^^
Vem tror ni Ryan, Chaz och Hannah's hemliga vän är? ;)
Men vad tycker ni ska hända i nästa kapitel?
KOMMENTERA! :D
Kapitel 5 - Babysitting.
"Åh, det måste vara pizzan!" Skrek Chaz och alla kastade sig på dörren.
"Har ni bestält pizza?" Ryan var förvånad.
"Just de, vi glömde berätta. Ryan, vi bestälde pizza."
"Jaa, nu vet jag de..." Aningen buttert, säkert spelat. "..Men jag ska ta först!" Skrek han nu och började skära upp pizzan.
"Åh, det måste vara pizzan!" Skrek Chaz och alla kastade sig på dörren.
"Har ni bestält pizza?" Ryan var förvånad.
"Just de, vi glömde berätta. Ryan, vi bestälde pizza."
"Jaa, nu vet jag de..." Aningen buttert, säkert spelat. "..Men jag ska ta först!" Skrek han nu och började skära upp pizzan.
Vi satt där alla runt den tomma pizza kartongen och skrattade. Chaz tog upp sin mobil.
"Oj, just de! Vad är klockan Chaz?" Frågade jag. Jag hade helt glömt bort tiden.
"Tio över tio." Svarade han nonchalant.
"Jaha, jag måste gå nu. Hejdå." Sa jag och gick ut i hallen och tog på mig skorna och jackan.
"Hejdå Ally." Hörde jag innan jag stängde dörren.
När jag kommit hem gick jag direkt och borstade tänderna och satte upp mitt hår i en slarvig tofs och tog på mig pjamas och gick och la mig.
Klockan ringde, jag stängde av alarmet, gjorde mig iordning och gick ner och fixade frukost. Ingen verkade vara vaken än. Fast det förvånade mig inte klockan var halv nio på en lördag. Jag tog på mig skorna och jackan och började gå, det var inte så långt dit bara typ två kvarter. Jag knackade på.
"Hej, du måste vara Allyssa?" Frågade antagligen barnens mamma. Hon sträckte fram handen. "Jag är Erin." Hon log mot mig.
"Hej hej." Och jag log tillbaka.
"Kom in." Det kom en lite flicka springades och kramade om Erins ben. "Det här är då, Jazmyn. Eller Jazzy."
"Hej Jazzy." Jag vinkade och log mot henne.
"Och det här är Jaxon." Hon hade visat mig till ett ganska stort rum med två barnsängar och massor av leksager, antagligen Barnens rum. I rummet satt en liten pojke och lekte med två bilar.
"Det var allt då... Eller det finns pengar på köksbänken om ni behöver gå till affären och så. Vi kommer hem vid elva, halv tolv ikväll. Hejdå" Hon kramade om Jazzy och Jaxon och gick ut.
När klockan var halv ett, så bestämde vi oss för att jag skulle laga pankakor. Så jag satte Jaxon i barnstolen vid köksbordet, själv tog jag fram ingredienser och började och började hälla i dem i en skål. Jazmyn kom med en stol och ställde den bredvid mig, för att senare ställa sig på den.
"Jag kan blanda, Ally." Sa hon och kollade på mig.
"Okej, här." Jag sköt skålen till henne och gav henne en visp.
Senare
När vi hade lagat klart pankakorna och ätit upp dem, så gick vi till en lekpark som låg i närheten. När vi hade kommit dit pekade Jazmyn på gungorna och sa:
"Gunga!" Sedan sprang hon och satte sig på en gunga. Jag satte Jaxon i en gunga medans Jazmyn satt på sin gunga och vifftade med benen - med hop om att hon skulle få fart.
"Ally, fart." Sa hon och såg en aning besviken. Så jag gjorde fart på båda två.
Efter några timmar, då jag både hade åkt ruschekana och klättrat i klätterställningen med Jazmyn och Jaxon, så tog jag Jaxon i vagnen och Jazmyn tog mig i handen och vi styrde våra steg mot affären för att köpa godis åt dem.
Vi gick direkt mot lösgodiset och jag hjälpte dom att plocka i varsinna påsar.
När vi betalat och kommit en bit på vägen hem kollar Jazmyn upp på mig och säger: "Vet vilka mina bästa vänner är?"
"Nää, vilka är dina bästa vänner?" Frågade jag henne.
"Du och Justin"
"Aww, va gullig du är..." Hon va så gullig Jazzy. "... Och vem är Justin?"
"Min bror, han bor inte hemma. Han bor hemma hos sin mamma."
När vi kom hem så skulle vi kolla på film och äta deras godis, de valde Hitta nemo. Men båda sommnade innan filmen va slut så jag bärde dem till sina sängar och jag satte mig i fotöljen som stog där inne. Jag måste ha somnat för jag vaknade av att någon kom in i rummet och sa: "Sssch."
Jag öppnade och såg Justin Bieber.
"Oj, Hej." Sa jag förvånat. Här satt jag och sov, när en av världens kändaste tonåring kom in i rummet.
"Hej, det är du som är Alyssa va? Jag är Justin. Väckte jag dig?" Haha, som om jag inte visste att han var Justin.
"Jo, de är jag.." Log jag. "..äh, näädå." Ljög jag, det klart de va han som väckte mig.
Nu hade Erin kommit in i rummet också. "Har det gått bra, Ally?"
"Jaadå, det har gått jätte bra."
"Vad bra, du kan gå hem nu." Hon plockade fram pengar och gav mig. "Eller Justin du kan skjutsa hem henne."
"Sure." Han ryckte på axlarna och vi gick och tog på oss skorna. Och gick ut till bilen.
"Vart bor du då?" Han log och kollade på mig, medans han vred om nyckeln.
Jag rabblade upp gatan och nummret lågt.
"Okej, men du har nyss flyttat hit va?"
"Jo, hur vet du de?
"Asså, jag brukar vara här, din gata. Och jag har inte sett dig förut." Han hade koll på vägen.
Jag sneglade på honom. "Jaha.."
"Du säger inte så mycket." Han flinade och kollade snabbt på mig, för att senare kolla på vägen igen.
"Vad tycker du jag ska säga då?" Sa jag och höjde på ena ögonbrynet.
"Oj, Chilla." Han vart nog lite förvånat på mitt tonläge.
"Haha, ta de lungt. Jag bara skojade, Justin." Den här gången var det jag som flinade.
"Ha-Ha." Sa han medan han parkerade bilen ute vid trottoaren utanför mitt hus.
"Haha, hejdå Justin. Och tack för skjutsen." Jag knäppte upp bältet och gick ur bilen.
Vad tyckte ni?
Och jag tänkte bara berätta att Justin oxå är 16 i denna novell ^^
KOMMENTERA :D
Kapitel 4 - Pizza
Jag stannade vid anslags tavlan utanför affären. Allt från folk som hyrde ut lägenheter till borttappade katter till... Jobb, som barnvakt. Hmm.. Jag struntade i det och gick in och köpte lite godis, jag kom ut. Stannade vid anslagstavlan igen. Ingen hade tagit någon lapp där nummret stog på. Så jag tog den. Hela annonsen. Varför vet jag inte. Jag bara gjorde det
"What do I have to lose?"
När jag kommit hem så läste jag igenom lappen igen och tänkte "Var har jag att förlora?". Det var ju bara i helgen. Så jag ringde nummret, och det slutade med att jag skulle sitta barnvakt åt Jazmyn och Jaxon."Maten är klar!" Hörde jag mamma ropa.
På bordet stog maten framme och, jag började lägga på mat på tallriken.
"Joo, jag ska vara barnvakt i helgen.. Så att ni vet."
"Jaa, varför då? Till Vilka då?" Typiskt mamma att allltid vara så nyfiken.
"Jag såg en annons vid affären, om att vara barnvakt till Jaxon och Jazmyn. Och jag tänkte att det kunde ju inte skada att få betalt för de." Sa jag med en axelryckning.
"Jaha, Okej." Jag hörde att mamma var lite förvånad. "Hur var första dagen i skolan då?" Hon log mot oss nu.
"Jätte bra, jag vart med i cheerleader gruppen för de yngre på skolan. Och så ska jag och Nelly ska gå och shoppa imogon, det var tydligen någon ny öppnad galleria i närheter!" Hon vekade jätte glad, och hade säkert fårtt hundra nya vänner på en dag. Fast det förvånade mig inte. Hon var nästan motsattsen mot mig. Hon kunde prata med allt och alla. Jag sa inte alls mycket när jag var med folk jag inte kände mig trygg med. Ändå hade jag och min syster en väldigt nära relation.
"Vad bra, gumman!" Sa mamma, och visade sin medkänsla.
"Jag vart med i basketlaget." Mumlade Alex från hörnet.
"Det var ju också bra, men prata inte med mat i munnen Alex." Sade pappa lite bekymrat.
Några dagar senare - efter skolan.
Jag, Hannah, Ryan och Chaz satt hemma hos Chaz. Vi gjorde inte så mycket. Eller jag och Hannah gjorde inte så mycket, Chaz och Ryan spelade något tvspel om, ja gud vet vad.
"Om vi ska sitta här hela dagen kan väll jag och Ally också få spela lite?" Sa Hannah och suckade. Jag vet inte hur länge vi hade suttit och kollat på när killarna hade spelat, Minst en timme iallafall. Dom pausade spelet och kollade på varandra.
"Haha, som om ni kan spela, Det här! Det är inget tjejspel direkt."
"Jahaa, jag visste inte ens att det fanns tjejspel" Under den här korta tiden jag hade känt dom, hade jag lärt mig att Hannah alltid ville ha rätt.
"Nää, men seriöst killar. Vi borde också få spela, vi har suttit här i en timme och gjort ingenting." Nu kom jag in i disskusionen, jag hade tröttnat att kolla på.
"Okej då, vi kan köra i lag. Jag och Ryan och du och Hannah."
"FUUUSK! Ni har ju spelat det här jätte mycket. Jag och Ryan är i lag och Ally och du. annars blir det ju orättvist!" protesterade Hannah.
"Okej då." Skuckade både Chaz och Ryan. De förstog nog att detta skulle bli en intressant och lååång spelomgång.
*Laughing*
"PAUUUUUUUSA!" Skrek Ryan dramatiskt."Oj, har någonting hänt?" Frågade jag.
"Asså, ne.. Det bara ringer." Han flinade oskyldigt och gick iväg för att svara. Medans vi andra brast ut i skratt. Under den här korta tiden vi kännt varandra, kändes det redan som om vi hade varit bästa vänner hela livet.
"Åhhhhh, jag är hungrig..." Klagade Chaz som ett litet barn. "Vi beställer pizza! Woho!" Han satte sig spikrakt upp.
"Woho!" Jag och Hannah viftade med händerna i luften och skrattade samtidigt. Medans Chaz redan hade plockat fram mobilen och ringt pizzerian.
"Vi vill ha 2 vesuvios. Och de fort!" Jag och Hannah bara satt och skrattade åt honom.
"Chaz vi orkar aldrig äta två pizzor." sa jag och höjde på ena ögonbrynet.
"Haha, joodå. Jag är jätte hungrig, och Ryan äter alltid som han inte sett mat på två år." Vi brast alla ut i skratt igen.
"Vad är det som är så roligt?" Ryan hade kommit tillbaks efter sitt telefonsamtal och undrade varför alla tre låg på golvet och skrattade.
"Asså, Chaz s...." Längre hann jag inte förrän Chaz' hand täckte min mun.
"Chaz sa inget..Men vem var det som ringde?" Frågade Chaz
"Ni vet." Sa Ryan och menade tydligen någon speciell.
"Nää, inte jag vem då?"
"Asså en kompis, eller hur Ryan?" Det var Hannah som pratade den här gången.
"Någon säger mig att ni döljer något för mig.." Sa jag och spelade mystisk.
"Haha, Näädå, Ally. Det var han som ringde förut."
"Ahaaaaa...Jag vet precis vad du menar." Jag fakeade att jag visste vem de pratade om.
*pretending to be mysterious*
*Pling plong*"Åh, det måste vara pizzan!" Skrek Chaz och alla kastade sig på dörren.
"Har ni bestält pizza?" Ryan var förvånad.
"Just de, vi glömde berätta. Ryan, vi bestälde pizza."
"Jaa, nu vet jag de..." Aningen buttert, säkert spelat. "..Men jag ska ta först!" Skrek han nu och började skära upp pizzan.
Hmm... Vem är den mystiska personen som Ryan pratar i telefon med? Vad tror ni? ;)
Vad tror/vill ni ska hända i nästa del?
KOMMENTERA :)
Kapitel 3 - Friends.
Kapitel 3 - Friends
"Ni kan plocka ihop nu" Sa Mrs.Johnson
Phu.. Den timmen måste ha varit den längsa i mitt liv. Så att de var skönt att den äntligen tog slut, men skoldagen var inte över ännu. Jag hade ju bara genomfört den första lektionen än. Men som tur var hade vi engelska med någon Mrs.Martin, Jag var ganska duktig i engelska och så var det mitt ett av mina favorit ämnen. Jag gick till skåpet för att lämna min mattebok, och för att kolla vilken tid nästa lektion börja.
"Du, ska du med ut?" Det var Chaz som frågade.
"Visst" Jag log, det var roligt att jag faktiskt hade fått en vän första dagen i skolan.. Om man kan kalla det vän ännu förstås..
Vi gick ut på skolgården, till en bänk som det stog massor av träd vid. på bänken satt tre personer till, en tjej och två killar. Den ena killen pratade i tellefon. "När kommer du hem då?....Jaha" Man såg att han vart glad, sedan la han på.
"Sorry, för det där.. Men iallafall. Jag är Ryan, det här är Hannah och Marcus."
"Det är okej. Men jag är Alyssa, men ni kan kalla mig Ally" Hannah kollade ner på sin mobil.
"Oh, shit. Ryan, Chaz vi börjar typ nu, Vi måste skynda oss om vi inte vill att Mrs.Martin ska ge oss kavsittning!"
Jag, som inte riktigt hängde med i det korta samtalet, väcktes ur mina tankar av att Chaz drog med mig medans de sprang, eller rättare sagt vi sprang.
Det visade sig att både Hannah och Ryan, hade gott på samma mattelektion som mig. Så vi gick alltså i samma klass.
Vi han precis i tid till lektionen, Mrs.Martin gav mig böcker, Hannah och jag satte oss vid två bänkar, Chaz och Ryan satte sig bakom oss.
De kollade på film på, jag vet inte riktigt vilken. Med den hade tydligen hört ihop med arbetsområdet de hade jobbat med. Och de hade redan kommit en bit i filmen, så jag struntade i att kolla på den.
"Psst, vem var den där Marcus killen vid bänken på rasten innan?" Viskade jag till Hannah.
"Jag vet inte riktigt, han är ett år äldre och Chaz och Ryan säger att han har en crush på mig iallafall." Vi skrattade lågt, så att ingen skulle märka att vi faktiskt inte brydde oss om filmen som visades. Och för att vi både visste att Marcus inte såg såå bra ut.
Jag tror inte att varken jag eller Hannah kollade på filmen, vi satt mest och pratade under filmen.
Efter skolan.
"Du vet att den där bussen inte kommer förrenn om en halvtimme va?" Jag hoppade till, och automatiskt höll handen för hjärtat.
"Ryan, du skrämde mig! Men hur vet du när den går?" Frågade jag förvånat.
"Det är så att det står en busstabell bakom dig. Och så råkar jag också åka med den bussen." Har flinade och ryckte oskylidgt på axlarna. "Men vart bor du då?"
Jag rabblade upp gatunamnet och nummret, han så mest förvånad ut..
"Jag med!.. Eller inte samma nummer, men jag bor tre hus bort från ditt. Kom vi går. vi kommer ändå komma hem innan bussen äns har kommit hit."
Och vi gjorde som han sa, gick hem.
"Varför flyttade du hit till Stratford av alla ställen i världen? Haha."
"Haha, Tro det eller ej, men jag bodde i en ännu tråkigare stad innan. Nää, men min mamma fick jobb som fotograf på någon fotostudio."
"Haha, men vad fotar din mamma?"
"Allt möjligt. Kändisar, katalog bilder, allt möjligt faktiskt... Men vem pratade du med i telefon idag?" Varför frågade jag det, de hade ju jag ingenting att göra med?
"Asså, jag har inget att göra med de, sorry."
"Nä, det är okej. Det vara bara en kompis."
"Jaha, är han på semester?" Sen när vart jag så nyfiken? Jag brukade inte vara den personen som frågade så mycket.
Han flinade. "Jaa, de skulle man kunna säga." Han stanade. "Men det här är väl min hållplats, vi ses imorgon Ally."
Jag märkte inte förren nu att vi faktiskt va på min, eller våran, gata. "Haha, jaa. Ses."
När jag kom in sparkade jag av mig conversen och gick upp på mitt rum. Tog fram datorn, och satte mig i fönstret. Och så loggade jag in på facebook och såg att jag hade fått flera vännförfråganden. Tre av dem var från Hannah, Chaz och, Ryan. Han var snabb med att sätta igång datorn, men jag accepterade dem och kollade på folks status upptaderingad. Inget roligt hade hänt, så jag bestämde mig för att gå och handla lite godis.
Jag stannade vid anslags tavlan utanför affären. Allt från folk som hyrde ut lägenheter till borttappade katter till... Jobb, som barnvakt. Hmm.. Jag struntade i det och gick in och köpte lite godis, jag kom ut. Stannade vid anslagstavlan igen. Ingen hade tagit någon lapp där nummret stog på. Så jag tog den. Hela annonsen. Varför vet jag inte. Jag bara gjorde det.
"Joo, Men vart bodde du innana du flyttade hit." Hon log mot mig.
"Hartford" Svarade jag kort, jag ville inte säga för mycket och riskera att göra bort mig inför klassen redan första dagen.
"Okej," Mrs.Johnson gav upp med sina frågor och öppnade en av skåpen i klassrummet och tog ut en bok och gav den till mig. Så vi hade alltså matte nu.
"Okej, ni kan förtsätta på sida 95 i boken." Sa hon och alla började jobba i sina böcker.
"Ni kan plocka ihop nu" Sa Mrs.Johnson
Phu.. Den timmen måste ha varit den längsa i mitt liv. Så att de var skönt att den äntligen tog slut, men skoldagen var inte över ännu. Jag hade ju bara genomfört den första lektionen än. Men som tur var hade vi engelska med någon Mrs.Martin, Jag var ganska duktig i engelska och så var det mitt ett av mina favorit ämnen. Jag gick till skåpet för att lämna min mattebok, och för att kolla vilken tid nästa lektion börja.
"Du, ska du med ut?" Det var Chaz som frågade.
"Visst" Jag log, det var roligt att jag faktiskt hade fått en vän första dagen i skolan.. Om man kan kalla det vän ännu förstås..
Vi gick ut på skolgården, till en bänk som det stog massor av träd vid. på bänken satt tre personer till, en tjej och två killar. Den ena killen pratade i tellefon. "När kommer du hem då?....Jaha" Man såg att han vart glad, sedan la han på.
"Sorry, för det där.. Men iallafall. Jag är Ryan, det här är Hannah och Marcus."
"Det är okej. Men jag är Alyssa, men ni kan kalla mig Ally" Hannah kollade ner på sin mobil.
"Oh, shit. Ryan, Chaz vi börjar typ nu, Vi måste skynda oss om vi inte vill att Mrs.Martin ska ge oss kavsittning!"
Jag, som inte riktigt hängde med i det korta samtalet, väcktes ur mina tankar av att Chaz drog med mig medans de sprang, eller rättare sagt vi sprang.
Det visade sig att både Hannah och Ryan, hade gott på samma mattelektion som mig. Så vi gick alltså i samma klass.
Vi han precis i tid till lektionen, Mrs.Martin gav mig böcker, Hannah och jag satte oss vid två bänkar, Chaz och Ryan satte sig bakom oss.
De kollade på film på, jag vet inte riktigt vilken. Med den hade tydligen hört ihop med arbetsområdet de hade jobbat med. Och de hade redan kommit en bit i filmen, så jag struntade i att kolla på den.
"Psst, vem var den där Marcus killen vid bänken på rasten innan?" Viskade jag till Hannah.
"Jag vet inte riktigt, han är ett år äldre och Chaz och Ryan säger att han har en crush på mig iallafall." Vi skrattade lågt, så att ingen skulle märka att vi faktiskt inte brydde oss om filmen som visades. Och för att vi både visste att Marcus inte såg såå bra ut.
Jag tror inte att varken jag eller Hannah kollade på filmen, vi satt mest och pratade under filmen.
Efter skolan.
"Du vet att den där bussen inte kommer förrenn om en halvtimme va?" Jag hoppade till, och automatiskt höll handen för hjärtat.
"Ryan, du skrämde mig! Men hur vet du när den går?" Frågade jag förvånat.
"Det är så att det står en busstabell bakom dig. Och så råkar jag också åka med den bussen." Har flinade och ryckte oskylidgt på axlarna. "Men vart bor du då?"
Jag rabblade upp gatunamnet och nummret, han så mest förvånad ut..
"Jag med!.. Eller inte samma nummer, men jag bor tre hus bort från ditt. Kom vi går. vi kommer ändå komma hem innan bussen äns har kommit hit."
Och vi gjorde som han sa, gick hem.
"Varför flyttade du hit till Stratford av alla ställen i världen? Haha."
"Haha, Tro det eller ej, men jag bodde i en ännu tråkigare stad innan. Nää, men min mamma fick jobb som fotograf på någon fotostudio."
"Haha, men vad fotar din mamma?"
"Allt möjligt. Kändisar, katalog bilder, allt möjligt faktiskt... Men vem pratade du med i telefon idag?" Varför frågade jag det, de hade ju jag ingenting att göra med?
"Asså, jag har inget att göra med de, sorry."
"Nä, det är okej. Det vara bara en kompis."
"Jaha, är han på semester?" Sen när vart jag så nyfiken? Jag brukade inte vara den personen som frågade så mycket.
Han flinade. "Jaa, de skulle man kunna säga." Han stanade. "Men det här är väl min hållplats, vi ses imorgon Ally."
Jag märkte inte förren nu att vi faktiskt va på min, eller våran, gata. "Haha, jaa. Ses."
När jag kom in sparkade jag av mig conversen och gick upp på mitt rum. Tog fram datorn, och satte mig i fönstret. Och så loggade jag in på facebook och såg att jag hade fått flera vännförfråganden. Tre av dem var från Hannah, Chaz och, Ryan. Han var snabb med att sätta igång datorn, men jag accepterade dem och kollade på folks status upptaderingad. Inget roligt hade hänt, så jag bestämde mig för att gå och handla lite godis.
Jag stannade vid anslags tavlan utanför affären. Allt från folk som hyrde ut lägenheter till borttappade katter till... Jobb, som barnvakt. Hmm.. Jag struntade i det och gick in och köpte lite godis, jag kom ut. Stannade vid anslagstavlan igen. Ingen hade tagit någon lapp där nummret stog på. Så jag tog den. Hela annonsen. Varför vet jag inte. Jag bara gjorde det.
Dundundun, Kapitel 3!
Vem var det som Ryan pratade med i telefon? Hmm... ;)
Kommenter! :)
Kapitel 2 - New here.
Kapitel 2 - New here.
Bussen kom jag och Ashley gick på. Det satt ganska många i bussen, våran hållplats var säker en av de sista. Ashley gick direkt och letade efter två lediga platser, och hittade några nästan direkt, ganska långt bak i bussen. Vi fick ganska många blickar på oss, säkert för att vi var nya. Jag gillade inte den sortens uppmärksamhet. Vi satt och pratade under den korta bussresan. Jag och min syster hade ganska nära relation, hon var en av mina bästavänner även om det skillde 2 år.
När vi kom in i skolan var det en stor korridor med massor av mörkblåa skåp längs väggarna.
"Vart är rektorns kontor" Frågade jag min syster.
"Vet du vart rektorns kontor är?" Frågade hon en elev med böckerna under armen. Han var inte särskillt pratglad utan pekade bara.
"Okej, Tack" Sa jag, medans han skyndade bort.
Utanför rektorns kontor såg vi Alex, våran bror, stå.
"Åkte inte du buss imorse" Sa jag.
"Nej, ni vet nu när jag har egen bil, kör jag själv" Han sa det, och det märktes att han var stolt över det. Han hade tjatat på mamma och pappa i flera månader innan han fick ta körkortet, och fick det precis inann vi flyttade hit. Till Stratford.
Sedan kom det än kvinna ut, som såg ut att vara cirka 45 år.
"Olsen syskonen?" Frågade hon.
"Yes"
"Kom in här," Hon höll upp dörren till sitt kontor, där det stog några bokhyllor med böcker och med några foton, säkert på henne och hennes familj. Det stog också ett stort skriv bord. Rektor Willson gav oss papper i massor. Papper med information på, papper med scheman, klasslistor, annan viktig information, och andra papper.
Ute i korridoren skilldes vi åt och gick åt olika håll.
"Klassrum 13" Läste jag för mig själv. Lite för högt efter som någon tydligen hörde.
"Det ligger ditåt" Sa en annan kille än den jag och Ashley hade vårat lilla 'samtal' med imorse. Den här hade inga böcker bara en penna i handen, Han hade halvlångt brunt hår.
"Du är ny va?" Frågade han och kollade på mig, och sedan ner på högen med papper och böcker som jag hade i famnen.
"Jo, det är jag. Vet du vart klassrum 13 är?" Frågade jag lågt medans jag höll upp schemat åt honom.
"Jo, jo. Jag ska dit nu. Och du går visst i min klass också!" Han var ganska trevlig, trevligare än de killarna som gick i min förra skola.
"Åh, vet du vilket håll skåp..." Jag letade fram pappret där de stog vilket skåpnummer jag hade. "...367, Hur många skåp finns det egentligen här på skolan?" Jag kollade på honom.
"Haha, jadu några hundra" Han flinade. "Jag heter Chaz bytheway."
"Alyssa" Jag log stort, han var rolig. Faktiskt.
"Men, skåpen står i nummerordning och vi står vi skåp nummer 289, så det är inte så långt bort."
"Okej, men tack för hjälpen Chaz" Jag började gå bort mot mitt skåp.
"Det är okej, jag har ändå inge bättre för mig." Och till min förvåning följde han med mig till mitt skåp och sedan till klassrummet.
När vi kom in i klassrummet satt jag mig vi bänken näst längst fram vid fönstret.
Läraren kom in och läste från en lapp.
"Vi har visst fått en ny elev idag..." Hon kollade ner på lappen. "...Alyssa Olsen. Var är du?"
Oh-uh, allas blickar vändes mot mig.
"HÄR" Hörde man Chaz säga som satt med sin kompis i bänken bakom mig. Jag vände mig om och gav Chaz en konstig blick. Han bara flinade och ryckte på axlarna.
"Vill du berätta något om dig själv, Alyssa?" De var Mrs.Johnson som pratade nu. Jag vände mig framåt igen.
"Nää..." Sa jag halv tyst.
"Joo, Men vart bodde du innana du flyttade hit." Hon log mot mig.
"Hartford" Svarade jag kort, jag ville inte säga för mycket och riskera att göra bort mig inför klassen redan första dagen.
"Okej," Mrs.Johnson gav upp med sina frågor och öppnade en av skåpen i klassrummet och tog ut en bok och gav den till mig. Så vi hade alltså matte nu.
"Okej, ni kan förtsätta på sida 95 i boken." Sa hon och alla började jobba i sina böcker."Aly, du måste sitta bredvid mig på bussen till skolan, Jag vill inte sitta ensam!"
"God morgon på dig med kära syster" Jag flinade mot henne medans jag hällde upp ett glas med apelsin jucie.
Hon gav mig lite av en mördarblick "Seriöst, Ally"
"Sure, jag vill heller ändå inte sitta själv"
Vi gick ut till bushållsplasten som bara låg längst ner på gatan. Vi behövde inte väna länge, cirka fem minuter kanske.
"Aly, du måste sitta bredvid mig på bussen till skolan, Jag vill inte sitta ensam!"
"God morgon på dig med kära syster" Jag flinade mot henne medans jag hällde upp ett glas med apelsin jucie.
Hon gav mig lite av en mördarblick "Seriöst, Ally"
"Sure, jag vill heller ändå inte sitta själv"
Vi gick ut till bushållsplasten som bara låg längst ner på gatan. Vi behövde inte väna länge, cirka fem minuter kanske.
Bussen kom jag och Ashley gick på. Det satt ganska många i bussen, våran hållplats var säker en av de sista. Ashley gick direkt och letade efter två lediga platser, och hittade några nästan direkt, ganska långt bak i bussen. Vi fick ganska många blickar på oss, säkert för att vi var nya. Jag gillade inte den sortens uppmärksamhet. Vi satt och pratade under den korta bussresan. Jag och min syster hade ganska nära relation, hon var en av mina bästavänner även om det skillde 2 år.
När vi kom in i skolan var det en stor korridor med massor av mörkblåa skåp längs väggarna.
"Vart är rektorns kontor" Frågade jag min syster.
"Vet du vart rektorns kontor är?" Frågade hon en elev med böckerna under armen. Han var inte särskillt pratglad utan pekade bara.
"Okej, Tack" Sa jag, medans han skyndade bort.
Utanför rektorns kontor såg vi Alex, våran bror, stå.
"Åkte inte du buss imorse" Sa jag.
"Nej, ni vet nu när jag har egen bil, kör jag själv" Han sa det, och det märktes att han var stolt över det. Han hade tjatat på mamma och pappa i flera månader innan han fick ta körkortet, och fick det precis inann vi flyttade hit. Till Stratford.
Sedan kom det än kvinna ut, som såg ut att vara cirka 45 år.
"Olsen syskonen?" Frågade hon.
"Yes"
"Kom in här," Hon höll upp dörren till sitt kontor, där det stog några bokhyllor med böcker och med några foton, säkert på henne och hennes familj. Det stog också ett stort skriv bord. Rektor Willson gav oss papper i massor. Papper med information på, papper med scheman, klasslistor, annan viktig information, och andra papper.
Ute i korridoren skilldes vi åt och gick åt olika håll.
"Klassrum 13" Läste jag för mig själv. Lite för högt efter som någon tydligen hörde.
"Det ligger ditåt" Sa en annan kille än den jag och Ashley hade vårat lilla 'samtal' med imorse. Den här hade inga böcker bara en penna i handen, Han hade halvlångt brunt hår.
"Du är ny va?" Frågade han och kollade på mig, och sedan ner på högen med papper och böcker som jag hade i famnen.
"Jo, det är jag. Vet du vart klassrum 13 är?" Frågade jag lågt medans jag höll upp schemat åt honom.
"Jo, jo. Jag ska dit nu. Och du går visst i min klass också!" Han var ganska trevlig, trevligare än de killarna som gick i min förra skola.
"Åh, vet du vilket håll skåp..." Jag letade fram pappret där de stog vilket skåpnummer jag hade. "...367, Hur många skåp finns det egentligen här på skolan?" Jag kollade på honom.
"Haha, jadu några hundra" Han flinade. "Jag heter Chaz bytheway."
"Alyssa" Jag log stort, han var rolig. Faktiskt.
"Men, skåpen står i nummerordning och vi står vi skåp nummer 289, så det är inte så långt bort."
"Okej, men tack för hjälpen Chaz" Jag började gå bort mot mitt skåp.
"Det är okej, jag har ändå inge bättre för mig." Och till min förvåning följde han med mig till mitt skåp och sedan till klassrummet.
När vi kom in i klassrummet satt jag mig vi bänken näst längst fram vid fönstret.
Läraren kom in och läste från en lapp.
"Vi har visst fått en ny elev idag..." Hon kollade ner på lappen. "...Alyssa Olsen. Var är du?"
Oh-uh, allas blickar vändes mot mig.
"HÄR" Hörde man Chaz säga som satt med sin kompis i bänken bakom mig. Jag vände mig om och gav Chaz en konstig blick. Han bara flinade och ryckte på axlarna.
"Vill du berätta något om dig själv, Alyssa?" De var Mrs.Johnson som pratade nu. Jag vände mig framåt igen.
"Nää..." Sa jag halv tyst.
"Joo, Men vart bodde du innana du flyttade hit." Hon log mot mig.
"Hartford" Svarade jag kort, jag ville inte säga för mycket och riskera att göra bort mig inför klassen redan första dagen.
"Okej," Mrs.Johnson gav upp med sina frågor och öppnade en av skåpen i klassrummet och tog ut en bok och gav den till mig. Så vi hade alltså matte nu.
"Okej, ni kan förtsätta på sida 95 i boken." Sa hon och alla började jobba i sina böcker.
Andra delen, Vad tyckte ni? :)
Kommentera :)
Kapitel 1 - The beginning.
Kapitel 1 - The beginning.
En ny stad, ett helt nytt land t.o.m.
Vi har precis kommit fram till vårat nya hus. Och med vi menar jag min Mamma, Pappa, Storebror Alex 17år, Lillasyster Ashley 13år. Och så jag Alyssa, och jag är 16år.
Jag var ganska nervös inför flytten, jag hade aldrig flyttat förr. Jag var ganska orolig också, jag var väligt blyg, jag var inte en sån person som kunde säga vadsomhelst till vemsomhelst. Så jag var orolig för att jag inte skulle få några vänner här. I värsta fall får jag väll sitta med min bror Alex eller lillasyster Ashley på lunchen. Båda hade varit väldigt populära i Chicago, där vi bodde förut, Alex spelade basket och var med i skolans basket lag. Då blir man automatiskt populär. Ashley var cheerleader. Samma där automatiskt populär. Jag därimot var mer in på att fotografera, eller skådespela. Jag hade mest varit bakom kulisserna på drama-klubben i skolan. Jag hade inte vågat ställt mig på scenen. Men någon dag skulle jag övervinna min rädsla jag ville bli en känd skådespelare.
Vårat nya hur var ganska litet men fint ändå. Mitt nya rum var ganska litet och gulligt. Ljuslila väggar, ett stort fönster man kan sitta i, en vit byrå, och min säng, några garderober och en dörr som ledde till.. ett eget badrum! Där inne var det ljust och fint, med en dusch handfat och en toalett, såklart!
Jag gick ner till flyttbilen och började bära upp katronger som det stog något i stil med "Alyssa", eller "Alyssa's grejer".
Jag började packa upp och tog upp den lilla ljusgröna lådan, där alla mina utskrivna foton som jag själv hade tagit låg i. Säker runt hundra stycken bilder, och fler blev de med tiden, Vissa var jätte gamla bilde som t.ex från när Jag och Alex hade varit i en lekpark i Chicago. Vi satt båda längst upp i den ganska korta rutschkana, Jag var cirka tre år och Alex alltså fyra. Kortet var kanske inte det mest perfekta och kameran fotot hade blivit tagen med var inte heller av den perfekta sorten. Men vem är de? Perfekt alltså. Jag satte upp bilderna med häftmassa på väggen bredvid min säng. Det var inte mycket jag kunde fixa idag med rummet än. Jag behövde köpa en bokhylla och lite andra grejor till rummet. Hela familjen hade planerat en resa till en väldigt stor möbelaffär som vi såg när vi åkte hit.
Två dagar senare - Måndag.
Jag vaknade av det förskräckliga ljudet som ägdes av väckarklockan. Jag stängde av den satte mig upp i sängen och möttes av mitt färdig möblerade rum. De var ännu mysigare nu, och skulle bli ännu-ännu myigare när det blev kväll då jag hade massa ljusslingor i rummet.
Jag gick till garderoben, plockade ut en stor stickad tröja. Då slog det mig. Första skoldagen. Nervöst.
Jag gick sen till byrån och plockade ut några smycken, gick in på badrummet gjorde mig i ordning, ner till köket där jag mötte Ashley.
"Aly, du måste sitta bredvid mig på bussen till skolan, Jag vill inte sitta ensam!"
"God morgon på dig med kära syster" Jag flinade mot henne medans jag hällde upp ett glas med apelsin jucie.
Hon gav mig lite av en mördarblick "Seriöst, Ally"
"Sure, jag vill heller ändå inte sitta själv"
Vi gick ut till bushållsplasten som bara låg längst ner på gatan. Vi behövde inte väna länge, cirka fem minuter kanske.
En ny stad, ett helt nytt land t.o.m.
Vi har precis kommit fram till vårat nya hus. Och med vi menar jag min Mamma, Pappa, Storebror Alex 17år, Lillasyster Ashley 14år. Och så jag Alyssa, och jag är 16år.
Jag var ganska nervös inför flytten, jag hade aldrig flyttat förr. Jag var ganska orolig också, jag var väligt blyg, jag var inte en sån person som kunde säga vadsomhelst till vemsomhelst. Så jag var orolig för att jag inte skulle få några vänner här. I värsta fall får jag väll sitta med min bror Alex eller lillasyster Ashley på lunchen. Båda hade varit väldigt populära i våran förra skola, Alex spelade basket och var med i skolans basket lag. Då blir man automatiskt populär. Ashley var cheerleader. Samma där automatiskt populär. Jag därimot var mer in på att fotografera, eller skådespela. Jag hade mest varit bakom kulisserna på drama-klubben i skolan. Jag hade inte vågat ställt mig på scenen. Men någon dag skulle jag övervinna min rädsla jag ville bli en känd skådespelare.
Vårat nya hur var ganska litet men fint ändå. Mitt nya rum var ganska litet och gulligt. Ljuslila väggar, ett stort fönster man kan sitta i, en vit byrå, och min säng, några garderober och en dörr som ledde till.. ett eget badrum! Där inne var det ljust och fint, med en dusch handfat och en toalett, såklart!
Jag gick ner till flyttbilen och började bära upp katronger som det stog något i stil med "Alyssa", eller "Alyssa's grejer".
Jag började packa upp och tog upp den lilla ljusgröna lådan, där alla mina utskrivna foton som jag själv hade tagit låg i. Säker runt hundra stycken bilder, och fler blev de med tiden, Vissa var jätte gamla bilde som t.ex från när Jag och Alex hade varit i en lekpark. Vi satt båda längst upp i den ganska korta rutschkana, Jag var cirka tre år och Alex alltså fyra. Kortet var kanske inte det mest perfekta och kameran fotot hade blivit tagen med var inte heller av den perfekta sorten. Men vem är de? Perfekt alltså. Jag satte upp bilderna med häftmassa på väggen bredvid min säng. Det var inte mycket jag kunde fixa idag med rummet än. Jag behövde köpa en bokhylla och lite andra grejor till rummet. Hela familjen hade planerat en resa till en väldigt stor möbelaffär som vi såg när vi åkte hit.
Två dagar senare - Måndag.
Jag vaknade av det förskräckliga ljudet som ägdes av väckarklockan. Jag stängde av den satte mig upp i sängen och möttes av mitt färdig möblerade rum. De var ännu mysigare nu, och skulle bli ännu-ännu myigare när det blev kväll då jag hade massa ljusslingor i rummet.
Jag gick till garderoben, plockade ut en stor stickad tröja. Då slog det mig. Första skoldagen. Nervöst.
Jag gick sen till byrån och plockade ut några smycken, gick in på badrummet gjorde mig i ordning, ner till köket där jag mötte Ashley.
"Aly, du måste sitta bredvid mig på bussen till skolan, Jag vill inte sitta ensam!"
"God morgon på dig med kära syster" Jag flinade mot henne medans jag hällde upp ett glas med apelsin jucie.
Hon gav mig lite av en mördarblick "Seriöst, Ally"
"Sure, jag vill heller ändå inte sitta själv"
Vi gick ut till bushållsplasten som bara låg längst ner på gatan. Vi behövde inte väna länge, cirka fem minuter kanske.
_______________________________________________________________________________________________
Första kapitlet, kommentera gärna :)
