´

Kapitel 1 - The beginning.

En ny stad, ett helt nytt land t.o.m.

Vi har precis kommit fram till vårat nya hus. Och med vi menar jag min Mamma, Pappa, Storebror Alex 17år, Lillasyster Ashley 13år. Och så jag Alyssa, och jag är 16år.

Jag var ganska nervös inför flytten, jag hade aldrig flyttat förr. Jag var ganska orolig också, jag var väligt blyg, jag var inte en sån person som kunde säga vadsomhelst till vemsomhelst. Så jag var orolig för att jag inte skulle få några vänner här. I värsta fall får jag väll sitta med min bror Alex eller lillasyster Ashley på lunchen. Båda hade varit väldigt populära i Chicago, där vi bodde förut, Alex spelade basket och var med i skolans basket lag. Då blir man automatiskt populär. Ashley var cheerleader. Samma där automatiskt populär. Jag därimot var mer in på att fotografera, eller skådespela. Jag hade mest varit bakom kulisserna på drama-klubben i skolan. Jag hade inte vågat ställt mig på scenen. Men någon dag skulle jag övervinna min rädsla jag ville bli en känd skådespelare.

Vårat nya hur var ganska litet men fint ändå. Mitt nya rum var ganska litet och gulligt. Ljuslila väggar, ett stort fönster man kan sitta i, en vit byrå, och min säng, några garderober och en dörr som ledde till.. ett eget badrum! Där inne var det ljust och fint, med en dusch handfat och en toalett, såklart!

Jag gick ner till flyttbilen och började bära upp katronger som det stog något i stil med "Alyssa", eller "Alyssa's grejer".

Jag började packa upp och tog upp den lilla ljusgröna lådan, där alla mina utskrivna foton som jag själv hade tagit låg i. Säker runt hundra stycken bilder, och fler blev de med tiden, Vissa var jätte gamla bilde som t.ex från när Jag och Alex hade varit i en lekpark i Chicago. Vi satt båda längst upp i den ganska korta rutschkana, Jag var cirka tre år och Alex alltså fyra. Kortet var kanske inte det mest perfekta och kameran fotot hade blivit tagen med var inte heller av den perfekta sorten. Men vem är de? Perfekt alltså. Jag satte upp bilderna med häftmassa på väggen bredvid min säng. Det var inte mycket jag kunde fixa idag med rummet än. Jag behövde köpa en bokhylla och lite andra grejor till rummet. Hela familjen hade planerat en resa till en väldigt stor möbelaffär som vi såg när vi åkte hit.

Två dagar senare - Måndag.

Jag vaknade av det förskräckliga ljudet som ägdes av väckarklockan. Jag stängde av den satte mig upp i sängen och möttes av mitt färdig möblerade rum. De var ännu mysigare nu, och skulle bli ännu-ännu myigare när det blev kväll då jag hade massa ljusslingor i rummet.

Jag gick till garderoben, plockade ut en stor stickad tröja. Då slog det mig. Första skoldagen. Nervöst.

Jag gick sen till byrån och plockade ut några smycken, gick in på badrummet gjorde mig i ordning, ner till köket där jag mötte Ashley.

"Aly, du måste sitta bredvid mig på bussen till skolan, Jag vill inte sitta ensam!"

"God morgon på dig med kära syster" Jag flinade mot henne medans jag hällde upp ett glas med apelsin jucie.

Hon gav mig lite av en mördarblick "Seriöst, Ally"

"Sure, jag vill heller ändå inte sitta själv"

Vi gick ut till bushållsplasten som bara låg längst ner på gatan. Vi behövde inte väna länge, cirka fem minuter kanske.

En ny stad, ett helt nytt land t.o.m.

Vi har precis kommit fram till vårat nya hus. Och med vi menar jag min Mamma, Pappa, Storebror Alex 17år, Lillasyster Ashley 14år. Och så jag Alyssa, och jag är 16år.

Jag var ganska nervös inför flytten, jag hade aldrig flyttat förr. Jag var ganska orolig också, jag var väligt blyg, jag var inte en sån person som kunde säga vadsomhelst till vemsomhelst. Så jag var orolig för att jag inte skulle få några vänner här. I värsta fall får jag väll sitta med min bror Alex eller lillasyster Ashley på lunchen. Båda hade varit väldigt populära i våran förra skola, Alex spelade basket och var med i skolans basket lag. Då blir man automatiskt populär. Ashley var cheerleader. Samma där automatiskt populär. Jag därimot var mer in på att fotografera, eller skådespela. Jag hade mest varit bakom kulisserna på drama-klubben i skolan. Jag hade inte vågat ställt mig på scenen. Men någon dag skulle jag övervinna min rädsla jag ville bli en känd skådespelare.

Vårat nya hur var ganska litet men fint ändå. Mitt nya rum var ganska litet och gulligt. Ljuslila väggar, ett stort fönster man kan sitta i, en vit byrå, och min säng, några garderober och en dörr som ledde till.. ett eget badrum! Där inne var det ljust och fint, med en dusch handfat och en toalett, såklart!

Jag gick ner till flyttbilen och började bära upp katronger som det stog något i stil med "Alyssa", eller "Alyssa's grejer".

Jag började packa upp och tog upp den lilla ljusgröna lådan, där alla mina utskrivna foton som jag själv hade tagit låg i. Säker runt hundra stycken bilder, och fler blev de med tiden, Vissa var jätte gamla bilde som t.ex från när Jag och Alex hade varit i en lekpark. Vi satt båda längst upp i den ganska korta rutschkana, Jag var cirka tre år och Alex alltså fyra. Kortet var kanske inte det mest perfekta och kameran fotot hade blivit tagen med var inte heller av den perfekta sorten. Men vem är de? Perfekt alltså. Jag satte upp bilderna med häftmassa på väggen bredvid min säng. Det var inte mycket jag kunde fixa idag med rummet än. Jag behövde köpa en bokhylla och lite andra grejor till rummet. Hela familjen hade planerat en resa till en väldigt stor möbelaffär som vi såg när vi åkte hit.

Jag vaknade av det förskräckliga ljudet som ägdes av väckarklockan. Jag stängde av den satte mig upp i sängen och möttes av mitt färdig möblerade rum. De var ännu mysigare nu, och skulle bli ännu-ännu myigare när det blev kväll då jag hade massa ljusslingor i rummet.

Jag gick till garderoben, plockade ut en stor stickad tröja. Då slog det mig. Första skoldagen. Nervöst.

Jag gick sen till byrån och plockade ut några smycken, gick in på badrummet gjorde mig i ordning, ner till köket där jag mötte Ashley.

"Aly, du måste sitta bredvid mig på bussen till skolan, Jag vill inte sitta ensam!"

"God morgon på dig med kära syster" Jag flinade mot henne medans jag hällde upp ett glas med apelsin jucie.

Hon gav mig lite av en mördarblick "Seriöst, Ally"

"Sure, jag vill heller ändå inte sitta själv"

Vi gick ut till bushållsplasten som bara låg längst ner på gatan. Vi behövde inte väna länge, cirka fem minuter kanske.

_______________________________________________________________________________________________

Första kapitlet, kommentera gärna :)