´

Kapitel 6 - Surprise.

"Hur gick det då?" Jag hoppade till och vände mig om och såg att det var mamma som skrämde mig.

"Jodå, det gick väl bra." Jag hängde av mig jackan på kroken.

"Vem var det som skjutsade hem dig?" Åh, nu skulle förhöret börja igen. Mamma var alltid nyfiken, om man kunde kalla det de.

"Barnens bror, Justin." Sa jag, hon mumlade ett "Jaha.." och gick sedan iväg till sitt sovrum.

Jag böjde mig ner för att knyta upp skorna, när helt plötsligt min mobil började ringa. 'Hannah' lyste på skärmen.

"Hallå?" Svarade jag.

"Ally, du måste möta oss i parken! Vi måste säga en sak!"

"Kan ni inte säga det på tellefon, jag är trött och vill sova.." Gnällde jag, som en 5åring.

"Kom nu!" Sa hon snabbt och la på, så jag inte kunde protestera.

Jag gick över till Ryan på två minuter. Knackade på och dörren flög upp.

"Kom." Hannah drog in mig i vardagsrummet, innan jag själv hann reagera. Och i rummet stog Chaz och Ryan och flinade.

"Vad var ni inte kunde säga på tellefon." Frågade jag trött. Klockan var liksom kvart över 11 och jag hade varit barnvakt hela dagen.

"Vad gör du nästa helg Ally?" Hannah såg ut som om hon skulle spricka av glädje.

"Inget, I guess."

"Jo, Du ska nämligen till London (i Kanada) på konsert" Sa hon fortfarande så där glatt.

"Konsert, vaddå för konsert?" Nu vart jag helt plötsligt lite piggare.

"NICKI MINAJ!" Skrek hon.

"Du skojar?!" Skrek jag tillbaka. Både jag och ääääälskade Nicki Minaj. Men vi båda trodde, nej visste, att alla biljetter var slut. Eller helt enkelt kostade en förmögenhet.

"NEJ Iiiiiiiiiih" Vi gjorde båda små glädje skutt.

"Men, hur? Alla biljetter var ju slut?" Frågade jag.

"Vi har våra kontakter." Sa hon lite mystiskt. "Nej, men seriöst. Våran kompis hade fyra stycken som vi fick. PLUS EN NATT PÅ FEM STJÄRNIGT HOTELL." Vi gjorde små glädje skutt igen. Jag var så glad att jag inte orkade bry mig om vem den hemliga kompisen var.

"Men Ryan och Chaz. Ni gillar ju inte Nicki?" Frågade jag, fundersamt.

"Nä, Men vi går iallafall. Annars kommer vi inte backstage." Sa Ryan och ryckte på axlarna. Jag höll på att ramla ihop. Sa de verkligen Backstage?

"Backstage. Back-freaking.stage?!" Frågade jag och kollade på dem alla. ".. Är ni seriösa?" Jag stog säkert med vid öppen mun.

Båda Chaz och Ryan Skrattade åt mig. Dock brydde jag mig inte, Jag älskade Nicki Minaj.

"Nope, De var allt. Fast det kommer nog vara flera kändisar backstage än bara Nicki Minaj..." Hannah och Allys glädjeskutt och skrik.

"Det här är inget skämt va?" Frågade jag. Jag visste att alla tre var praksters.

"No, Totally serious." Sa Hannah och visade biljetterna. Front row.

Ett 'iiiiiiih' slank ur min mun. Ryan och Chaz skrattade år mig.

Nästa Fredag.

Jag bar ut min väska till Ryans bil som stog parkerad på trottaren utanför mitt hus, Chaz hjälpte mig att lägga in den i bakluckan på bilen. Sedan gick vi och satte oss i bilen, Chaz i framsätet, Ryan bakom ratten, och jag i baksätet. Sedan åkte vi och hämtade Hannah. Vi var verkligen taggade för konserten. Så vi satte i Nicki Minaj skivan på hög volym, och dansade så gott vi kunde i bilen. Vilket inte var en vacker syn, så alla brast utt i skratt, och så var det hela vägen till London.

När vi kom fram och hade gått ur bilen, så satte jag solbrillorna på huvudet och bara kollade upp på hotellet. Wow. Jag har aldrig varit på ett så stort hotell förut. det var säkert 50 våningar. Vi gick in i lobbyn och Ryan och Chaz gick för att checka in. Jag stog och beundrade hotellet innifrån den här gången, till jag väcktes ur mina tankar av ett "Kom nu Ally!" Hannahs röst. Vi kom in i hissen, Chaz tryckte på våning 51. Oh my gosh. Det fanns 57 våningar, och vi bodde nästan på översta våningnen. Vem är deras hemliga vän egentligen?

"Är eran vän mång-miljonär eller?" Frågade jag förvånat.

Dom bara skrattade. "Kind of."

Våning 51, vi kom in till vårat rum. Jag och Hannah sprang och tog det sovrummet med fönster ut mot staden. Jag stog ännu en gång och beundrade, utsikten den här gången. Tills jag ännu en gång blev väckt ur mina tankar. "Vi måste göra oss iordning Ally." Hannahs röst den här gången med.

Jag tog på mig ett par tunna strumpbyxor, jeans shorts och en tröja. Sminkade mig, fixade håret. knöt skorna, och plockade med min mobil, så begav vi oss mot arenan där konserten skulle vara

"Hur gick det då?" Jag hoppade till och vände mig om och såg att det var mamma som skrämde mig.

"Jodå, det gick väl bra." Jag hängde av mig jackan på kroken.

"Vem var det som skjutsade hem dig?" Åh, nu skulle förhöret börja igen. Mamma var alltid nyfiken, om man kunde kalla det de.

"Barnens bror, Justin." Sa jag, hon mumlade ett "Jaha.." och gick sedan iväg till sitt sovrum.

Jag böjde mig ner för att knyta upp skorna, när helt plötsligt min mobil började ringa. 'Hannah' lyste på skärmen.

"Hallå?" Svarade jag.

"Ally, du måste möta oss i parken! Vi måste säga en sak!"

"Kan ni inte säga det på tellefon, jag är trött och vill sova.." Gnällde jag, som en 5åring.

"Kom nu!" Sa hon snabbt och la på, så jag inte kunde protestera.

Jag gick över till Ryan på två minuter. Knackade på och dörren flög upp.

"Kom." Hannah drog in mig i vardagsrummet, innan jag själv hann reagera. Och i rummet stog Chaz och Ryan och flinade.

"Vad var ni inte kunde säga på tellefon." Frågade jag trött. Klockan var liksom kvart över 11 och jag hade varit barnvakt hela dagen.

"Vad gör du nästa helg Ally?" Hannah såg ut som om hon skulle spricka av glädje.

"Inget, I guess."

"Jo, Du ska nämligen till London (i Kanada) på konsert" Sa hon fortfarande så där glatt.

"Konsert, vaddå för konsert?" Nu vart jag helt plötsligt lite piggare.

"NICKI MINAJ!" Skrek hon.

"Du skojar?!" Skrek jag tillbaka. Både jag och ääääälskade Nicki Minaj. Men vi båda trodde, nej visste, att alla biljetter var slut. Eller helt enkelt kostade en förmögenhet.

"NEJ Iiiiiiiiiih" Vi gjorde båda små glädje skutt.

"Men, hur? Alla biljetter var ju slut?" Frågade jag.

"Vi har våra kontakter." Sa hon lite mystiskt. "Nej, men seriöst. Våran kompis hade fyra stycken som vi fick. PLUS EN NATT PÅ FEM STJÄRNIGT HOTELL." Vi gjorde små glädje skutt igen. Jag var så glad att jag inte orkade bry mig om vem den hemliga kompisen var.

"Men Ryan och Chaz. Ni gillar ju inte Nicki?" Frågade jag, fundersamt.

"Nä, Men vi går iallafall. Annars kommer vi inte backstage." Sa Ryan och ryckte på axlarna. Jag höll på att ramla ihop. Sa de verkligen Backstage?

"Backstage. Back-freaking.stage?!" Frågade jag och kollade på dem alla. ".. Är ni seriösa?" Jag stog säkert med vid öppen mun.

Båda Chaz och Ryan Skrattade åt mig. Dock brydde jag mig inte, Jag älskade Nicki Minaj.

"Nope, De var allt. Fast det kommer nog vara flera kändisar backstage än bara Nicki Minaj..." Hannah och Allys glädjeskutt och skrik.

"Det här är inget skämt va?" Frågade jag. Jag visste att alla tre var praksters.

"No, Totally serious." Sa Hannah och visade biljetterna. Front row.

Ett 'iiiiiiih' slank ur min mun. Ryan och Chaz skrattade år mig.

*Hugin' Chaz/Ryan*

Jag bar ut min väska till Ryans bil som stog parkerad på trottaren utanför mitt hus, Chaz hjälpte mig att lägga in den i bakluckan på bilen. Sedan gick vi och satte oss i bilen, Chaz i framsätet, Ryan bakom ratten, och jag i baksätet. Sedan åkte vi och hämtade Hannah. Vi var verkligen taggade för konserten. Så vi satte i Nicki Minaj skivan på hög volym, och dansade så gott vi kunde i bilen. Vilket inte var en vacker syn, så alla brast utt i skratt, och så var det hela vägen till London.

När vi kom fram och hade gått ur bilen, så satte jag solbrillorna på huvudet och bara kollade upp på hotellet. Wow. Jag har aldrig varit på ett så stort hotell förut. det var säkert 50 våningar. Vi gick in i lobbyn och Ryan och Chaz gick för att checka in. Jag stog och beundrade hotellet innifrån den här gången, till jag väcktes ur mina tankar av ett "Kom nu Ally!" Hannahs röst. Vi kom in i hissen, Chaz tryckte på våning 21. Oh my gosh. Det fanns 27 våningar, och vi bodde nästan på översta våningnen. Vem är deras hemliga vän egentligen?

"Är eran vän mång-miljonär eller?" Frågade jag förvånat.

Dom bara skrattade. "Kind of."

Våning 21, vi kom in till vårat rum. Jag och Hannah sprang och tog det sovrummet med fönster ut mot staden. Jag stog ännu en gång och beundrade, utsikten den här gången. Tills jag ännu en gång blev väckt ur mina tankar. "Vi måste göra oss iordning Ally." Hannahs röst den här gången med.

Jag tog på mig ett par tunna strumpbyxor, jeans shorts och en tröja. Sminkade mig, fixade håret. knöt skorna, och plockade med min mobil, så begav vi oss mot arenan där konserten skulle vara.

---

---